ADHD?
Nu har jag nått min gräns fullt ut. Så jag har fullt upp med att städa nu.
När jag tänker efter så kan jag inte känna igen mig själv, det skrämmer mig! Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att förhindra utbrotten. Aldrig varit så okontrollerbar på länge förrän idag.
När jag tänker efter så kan jag inte känna igen mig själv, det skrämmer mig! Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att förhindra utbrotten. Aldrig varit så okontrollerbar på länge förrän idag.
Men börjar lugna ner mig.
Jobbigt att städa..
Jobbigt att städa..
Annars har dagen varit bra idag, varit på bromangymnasiet hela dagen och arbetat med projektet,
vi hade verkligen roligt och det verkade dom som vi intervjuade också ha.
Så min dag har varit lång, stressig men ändå jätte rolig! Sen gick jag upp till min jätte fina pojkvän (: som sov som en stock, så jag åkte hem.
På vägen hem så började jag tänka på gud för att "blott en dag" börjades spela i mina hörlurar.
Då tänkte jag mycket på att det är väldigt många som inte accepterar vilken tro man har.
Jag tror att det finns en gud och jag tror på att det finns andar.
Efter döden så kommer vi till himlen eller 'andra sidan' som vi också kan kalla det, för det kan inte bli nattsvart! Det måste finnas nånting efter döden.
Det måste också finnas en gud.
Det kan inte bara vara tomt! Jag tänker fortsätta stå för min tro, jag är stolt medlem i svenska kyrkan, forsa församling.
För utan min tro.. Kan jag inte vara mig själv. Den 12 Augusti 2007, konfirmerades jag i forsa kyrka. Först tänkte jag hoppa av alltihopa, strunta i lägret och allt. Men jag hade min syster med till Dalarna, hon var med som fadder och de 11 dagar vi var där var nog de mest lärorikaste dagarna i mitt liv.
Mitt liv vändes direkt!
Jag kan aldrig sluta tacka alla som stöttade mig, speciellt Andreas, våran präst.
Hur sent det än var så kunde du hålla dig uppe och gud så vi pratade.
Jag tog del av allt som sades och hände där i Dalarna.
Jag fick en vändning på hela mitt liv när det var som värst, tron, människorna och hela omgivningen fick mitt liv att vända. Jag är evigt tacksam.
Enkelimäinen
vi hade verkligen roligt och det verkade dom som vi intervjuade också ha.
Så min dag har varit lång, stressig men ändå jätte rolig! Sen gick jag upp till min jätte fina pojkvän (: som sov som en stock, så jag åkte hem.
På vägen hem så började jag tänka på gud för att "blott en dag" börjades spela i mina hörlurar.
Då tänkte jag mycket på att det är väldigt många som inte accepterar vilken tro man har.
Jag tror att det finns en gud och jag tror på att det finns andar.
Efter döden så kommer vi till himlen eller 'andra sidan' som vi också kan kalla det, för det kan inte bli nattsvart! Det måste finnas nånting efter döden.
Det måste också finnas en gud.
Det kan inte bara vara tomt! Jag tänker fortsätta stå för min tro, jag är stolt medlem i svenska kyrkan, forsa församling.
För utan min tro.. Kan jag inte vara mig själv. Den 12 Augusti 2007, konfirmerades jag i forsa kyrka. Först tänkte jag hoppa av alltihopa, strunta i lägret och allt. Men jag hade min syster med till Dalarna, hon var med som fadder och de 11 dagar vi var där var nog de mest lärorikaste dagarna i mitt liv.
Mitt liv vändes direkt!
Jag kan aldrig sluta tacka alla som stöttade mig, speciellt Andreas, våran präst.
Hur sent det än var så kunde du hålla dig uppe och gud så vi pratade.
Jag tog del av allt som sades och hände där i Dalarna.
Jag fick en vändning på hela mitt liv när det var som värst, tron, människorna och hela omgivningen fick mitt liv att vända. Jag är evigt tacksam.
Enkelimäinen
Kommentarer
Trackback
